2021-03-14

Man kanske skulle försöka blogga igen.

Så var det dags för pollensäsongen är väldigt dålig fast ökad medicinering.

Har under dagen funderat på hur man kan genomföra digitala årsmötet. Det gäller att fundera på hur man kan få det att fungera. En sådan enkel sak hur lämnar man yrkande och begära ordet.

Tror att jag har en enkel billig lösning.

Igår var det en år sedan jag tog ordförande beslut att ställa in verksamheten. Inte kunde man tro att det vara mera än ett år.

Under året har bara träffat styrelsen i samband med att vi tagit avsked av kollegor. Vi är en mycket lite skar som fortfarande lever ett år senare. Ett år där jag stryker folk ur adressbok mer än att lägga till nya.

Det är 13 månader sedan jag sist kunnat vara på Hyresnämnden då mina läkare avråder för så långa resor med färdtjänsten. Under det senaste året har åkt färdtjänsten fyra gånger, det har blivit ett isolerat liv.

30 sedan studenten från Berga Lantbruksskola

Idag är det exakt 30 år sedan jag lämnas dåvarande Berga Lantbruksskola nu Berga Naturbruksgymnasium.

Det var två år av mitt liv där jag fick lära mig mycket. När jag tittar tillbaka har funderat hur man våga skicka ut oss att stora traktorer hjälpa utan någon möjlighet att få hjälp om något gick fel. Det fans inga mobiler nämligen!

Att kliva upp fem på morgon för att gå och mjölka 80 kor var också man fick vänja sig vid eller fodra slaktsvin. Mocka och ta hand alla olika sysslor som finns på en går.

Att min sjukdom seder mera har satt stopp för en karriär inom lantbruket är en annan historia.

Om någon då hade berättat vad som skulle komma hade nog inte kunna förstå det att idag ordförande i Sveriges äldsta Hyresgästföreningen och sen längsta på posten. Hade nog inte kunna förstå, men det var en underbar tid i mitt liv.

Berga fick mig att växa till den jag är då en liten skola men en underbar personal som tog hand om oss och gjorde oss till vuxna människor. Ibland undrar jag alla tog väggen någon har kontakt med på Facebook och andra ser jag andra i sociala medier ibland.

Igår gick in i garderoben hitta den club blazer jag fick av mina föräldrar och det från midjebälte med fluga och kan fortfarande ha det efter 30 år.

Nu i den svåra tid för vårt land känns allt så konstigt – jag ansvarar för en verksamhet som inte för vara på grund av Corona. Jag undrar hur det kommer sluta hitten tills har jag klarat mig vilket kommer göra framtiden också.

Jag har tänkt att jag skulle börja blogga igen men att göra saker i Corona tid tar mycket längre än man tror. Framtiden får visa vart vi på väg!

En gång i tiden en glad student!!!!!!